Juletider

För de intresserade tänkte jag bara ge en liten översikt av vårt reseschema under de kommande veckorna.

• 20061220: Flyger från Hakodate till Osaka.


• 20061222: Flyger från Osaka till Stockholm (via Helsingfors). Vi bör angöra Arlanda vid 17-tiden samma dag.


• 20070109: Jag flyger tillbaka till Hakodate (Marie stannar tills vidare kvar i Sverige).

God jul och gott nytt år allesammans!

Julförberedelser

Nu har förberedelserna inför julen satt igång på allvar. Förutom införskaffandet av presenter så skiljer sig nog årets förberedelser ganska markant från de vanliga bestyren. När man befinner sig i Japan på visum så gäller speciella regler om man tillfälligt ska lämna landet och sedan komma tillbaka på samma visum. Det man behöver göra är att skaffa (köpa) ett tillstånd. Om man inte skaffar ett sådant tillstånd upphör nuvarande visum att gälla och man måste skaffa ett nytt (vilket kan vara stökigt och bökigt).

Till problemet hör också att man, som utlänning, måste registrera sig om man har för avsikt att stanna i Japan längre än 90 dagar. Det registreringsnummer man får vid denna registrering måste man (enligt vissa källor) använda när man köper tillståndet för returresan till Japan. Problemet är bara att registreringen tar ca. 3 veckor att behandla och vi ska resa om en dryg vecka så det var ju lite tajt med tiden. Dessutom kan man inte alltid lita på aktuell information (den är alldeles för dynamisk när det gäller japanska myndigheter).

Då jag inte äger någon bil och lokaltrafiken i Hakodate inte är speciellt frekvent så gäller det att göra myndighetsrelaterade saker i rätt ordning (så att man slipper att kuska fram och tillbaka mellan olika myndigheter och spendera en stor del av tiden på bussar eller väntandes på bussar). Givetvis ligger inte relaterade myndighetsfunktioner i nära anslutning till varandra heller (rent fysiskt alltså).

Så det var med två hårt hållna tummar jag gav mig iväg på min myndighetsresa idag. Min plan var att först besöka stadshuset för att registrera mig som utlänning, boende i Hakodate. Därefter tänkte jag besöka lämplig immigrationsmyndighet för att skaffa mig ett tillstånd så att jag kan komma tillbaka till Japan (på det visum jag har nu). Problemet var att jag bara hade en adress och inte kartpositionen (vi är inte i någon turiststad så dugliga kartor lyser med sin frånvaro). Efter att ha lyckats registrera mig på stadshuset (de pratade givetvis bara japanska) fick jag mitt registreringsnummer och lyckades även förmå de behjälpliga damerna att peka ut var immigrationsmyndigheten låg någonstans. Dit var det ca. 25-30 minuters fotvandring så det bjöd inte på några oöverstigliga hinder. Det skulle visa sig svårare att hitta dit. Väl undangömt på 5:e våningen i ett hus på en pir i gamla hamnen i Hakodate hittade jag till slut fram till rätt lokal. Väl där blev jag upplyst om att jag var tvungen att införskaffa ett lite märke (typ frimärke) som kostade 6000 JPY och som bara kunde köpas på ett postkontor. Hmmm...undrar varför de inte sålde sådana märken där? Det hade väl varit mycket smidigare? Hur som helst, jag fick en karta över den lokal nejden med det närmaste postkontoret markerat och så traskade jag iväg. 15 minuter senare var jag tillbaka hos immigrationsmyndigheten och fick nu bara fylla i ett papper (på plats) och sedan var saken biff. Nu kan jag resa till och från Japan hur många gånger jag vill (eller tills visumet slutar gälla). YAY!

Ett litet problem som återstår att lösa är att jag måste komma till stadshuset och hämta upp mitt "utlänningskort" under perioden 20061226 - 20070109 annars kan jag råka ut för ett straff (påföljd odefinierad). Jag reser till Sverige den 22:a december och kommer tillbaka till Hakodate den 10:e januari...det här kan bli intressant.

Biståndsknappen

När jag läste sista rutan i Berglin-strippen på SVD häromdagen (20061118) trodde jag på fullaste allvar att han skämtade när han skämtsamt illustrerade en Svensson som tvekade att trycka på biståndsknappen vid pantapparaturen. Idag såg jag på (japansk!) TV att det faktiskt finns en dylik knapp på en maskin (någonstans i Sverige) i ett program som handlade om återvinning. Skulle ha kunnat ge en liten slant för att, så här i efterhand, kunna kolla in mitt ansiktsuttryck när jag såg en japan trycka på biståndsknappen...


(Hela Berglin-strippen finns att beskåda här.)

Tsunamivarning

På grund av ett större jordskalv norr om Japan den 15:e november gick en tsunamivarning ut på alla TV-kanaler (som vi har tillgång till). Den här gången bildades ingen jättevåg och dessutom ligger Hakodate på södra kusten av Hokkaido (Japans norra ö) så det var aldrig någon fara med oss. För de som är intresserade av hur en tsunamivarning ser ut på japansk TV så finns det en liten filmsnutt att titta på. (Filmen som pågår i bakgrunden heter tydligen 25th Hour.)

Produktivitetshöjare?

I ett nyhetsbrev som jag fick från The Code Project (en ganska matnyttig sajt för övrigt) fick jag syn på ett verktyg vars funktionalitet jag suktat efter en lång tid. Aldrig mer behöver jag navigera den där hemska startmenyn i MS Windows, letandes efter det program jag söker. Istället skriver jag bara in en del av namnet på det jag söker och verktyget filtrera snabbt fram alla passande kandidater. Verktyget heter SmartStartMenu och är förstås gratis. Mer information finns att läsa i CodeProject-artikeln. Det finns förstås en del liknande verktyg att testa. Den intresserade kan kolla in det här inlägget.

Reine i rutan

Det är ju alltid lite skoj när svenska ting dyker upp i diverse sammanhang när man är utomlands. Den här gången var det filmen Psalmer från köket som visades på japansk tv. Jag lyckades fånga en snutt av filmen där karaktären Malmberg fäller (den klassiska?) kommentaren

Så fort jag kom till norska gränsen och körde över på höger sida så kom illamåendet.

Om det är problem att spela upp filmen så rekommenderar jag nedladdning och installation av VLC media player.

Presentation@Future University

Idag hade jag äran att få presentera min forskning för fakultetsmedlemmarna på Future University. Tyvärr var jag tvungen att hålla föredraget på engelska (min japanska har ännu inte kommit upp på en acceptabel nivå). Vet inte hur det mottogs men enligt en intern källa var det en lyckad tillställning.

Att lära sig läsa igen

Att lära sig japanska är en långsam process har jag upptäckt. En bra början är att lära sig känna igen de två alfabeten hiragana samt katakana. När man väl lärt sig känna igen dessa (92 stycken bastecken) så återstår det att lära sig alla kanjitecken (kinesiska tecken) som det finns en hel uppsjö av (för att kunna läsa tidningen bör man kunna ca. 2000 kanjitecken utöver alla hiragana- och katakanatecken).

För att Marie och jag skulle träna oss på att känna igen både hiragana och katakana knåpade jag ihop ett litet program där man kan träna sig på att identifiera dessa. Varje tecken representerar en stavelse och i programmet visas en bild av ett tecken varpå man ska välja den stavelse som hör ihop med bilden. Marie har fungerat som utvärderare och uppenbarligen fungerar det väldigt bra då hon fixade att lära sig känna igen alla hiraganatecken under en dag. Jag hade inte ens hunnit börja öva...

För den nyfikne finns programmet tillgängligt för nedladdning och härunder visas en bild av hur det ska se ut (variationer kan förekomma). Programmet fungerar tyvärr bara i MS Windows och kräver dessutom att .NET Framework 2.0 finns installerat.

Position

Den som är intresserad av var vi befinner oss (lite mer exakt) och som har Google Earth installerat kan söka upp följande koordinater:

• 41°49'30.26"N,140°45'48.55"E (vår lägenhet)
• 41°50'30.58"N,140°46'1.08"E (universitetet)

I programmet Google Earth är det bara att kopiera in en av koordinaterna (ovan) i sökrutan som visas i bilden nedan och sedan klicka på förstoringsglaset.

Centralvärme

Emellanåt känns värmen olidlig här på kontoret. Tyvärr regleras inomhustemperaturen centralt och tydligen har de ansvariga missbedömt vinterns ankomst här i Hakodate (det är cirka 15 grader varmt utomhus fortfarande). Gräsmattan utanför ser onekligen väldigt inbjudande ut...

Påringning i Stigtomta

Eftersom mina föräldrar inte har sin dator igång speciellt ofta och därmed inte är möjliga att nå på ett billigt sätt (läs gratis) tänkte jag att jag skulle testa att ringa till deras hemtelefon via datorn. För detta testade jag applikationen Gizmo där förstagångsanvändare bjuds på 25 cents. Det funkade faktiskt väldigt bra och det var hyggligt billigt (ca. 16 öre/min).

Nu ska jag kolla in den där filmen som visas på japansk TV ikväll...jag tror att den hette Psalmer från köket.

Stockholm--Motala (typ)

Brorsan skaffade sig en webbkamera och mikrofonutrustning. Idag var det första skarpa testet av förbindelsen Hakodate-Enstaberga. Som ni ser av skärmdumpen nedan så fungerade det alldeles utmärkt.

Videotelefoni

För ett par dagar sedan fick vi testat IP-telefoni via både Skype och MSN. Bägge fungerade alldeles utmärkt (inklusive videoöverföring). Det var väldigt skoj att få snacka med far, mor, bror, Lovisa (brors sambo), Felix (nevö), samt Stella (niece). När vi fick upp bilden första gången var det nästan så att man fick lite hemlängtan...ja ja, vi åker ju hem till Sverige under jul & nyår. Åter till kvällssysslorna...var ställde jag den där koppen med sake nu igen...

Hightech värre

I helgen investerade jag i ett trådlöst nätverk hemma i lägenheten (japanskt operativ förstås). En och ett par erfarenheter rikare lyckades jag få igång en skyddad uppkoppling och nu kan både jag och Marie ha tillgång till nätet...samtidigt! Det tog mig bara större delen av dagen att fixa inställningarna men det var det värt.

Äntligen igång (nästan)

Har haft en del problem med anpassningen av min dator (mest p.g.a. den hade en japansk version av Windows XP förinstallerat). Efter en del praktiskt strul (dåliga CD-skivor etc.) har jag äntligen lyckats få en engelskspråkig version av XP installerad. Datorn som jag har är en Sony Vaio VGN-FJ12/W och den skeppas utan installationsskivor. Istället finns de flesta program och nödvändiga drivrutiner på en gömd partition på hårddisken...vilken tur att jag sparade en kopia av hela partitionen innan jag raderade den! Efter mycket om och men lyckades jag få alla drivrutiner på plats och nu har jag äntligen en fungerande dator (och 5 GB mer utrymme). Nu återstår bara att installera Ubuntu (Linux)...

Framme i Hakodate

Resan till Hakodate gick fint och utan några incidenter. På flygplatsen blev vi hämtade av Pitoyo och en av hans studenter i en liten Suzuki Swift (något begränsat utrymme i den bilen). Efter en kort resa (med vissa inslag av klaustrofobi) kom vi så småningom fram till vår nya bostad där jag skrev på hyreskontrakt och annat. (Har ingen aning vad det var jag skrev på eftersom allting var på japanska...kanske ägs jag numera av någon halvskum cirkusdirektör?)

Hursomhelst, adressen till vårt nya boende kan beskådas här till höger (högst upp i högra spalten). Har även fått låna en mobiltelefon vars nummer står strax under adressen. Om ni slår en signal till det numret så svarar antingen jag eller Marie (beroende på vem som för tillfället har telefonen med sig) och jag skulle rekommendera att man kollar upp minutkostnaden innan man ringer för att undvika framtida överraskningar i telefonräkningen.

Uppstart inom kort

Här kommer jag att skriva små inlägg under min vistelse i Japan. Ännu har jag dock inte hunnit påbörja skrivandet eftersom jag befinner mig på konferens i Taiwan. Under tiden kan ni kolla in Maries blogg.