Osaka, VM dag 7

Blev tidig morgon idag för att hinna skaffa biljett och en bra sittplats lagom till Arvidsson skulle kasta det där spjutet en bit över kvalgränsen (vilket han också gjorde). Det blev en lite snöplig förmiddag med korta (och lyckade) kvaltävlingar och sedan inte så mycket mer (mycket tiokamp dock). Efter att ha sett Kajsa och Emma klara kvalgränsen på 194 cm och Ebba riva ut sig på 191 cm lämnade jag stadion för att äta lunch samt få mig lite vila på hotellet innan det var dags för kvällstävlingarna. På kvällen var den stora höjdpunkten herrarnas final i 400 m (Wissman) men även finalerna i 800 m (herrar), 110 m häck (herrar) samt 200 m (damer) lockade förstås. (Bilden visar när Kajsa gled över kvalgränsen 194 cm.)


Eftersom Maries fina flagga inte har synts i TV-rutan får jag väl visa en bild på den istället. Bilden visar dess position under kvällspasset. Om SVT kör eftersändningar så vet ni var ni ska kolla efter den.




Här i Japan finns det mesta, till och med folk som löser en biljett för att sedan bara sova. De här tjejerna vaknade till liv när förmiddagstävlingarna började gå mot sitt slut. Innan dess hade de sovit hela tiden. Makalöst.

Osaka, VM dag 6

Idag blev det en heldag på stan; friidrottstävlingarna körde igång först på kvällen. Förmiddagen och eftermiddagen spenderade jag med att besöka det bildsköna Osaka slott och strosa runt i omgivningarna. Slottet är ju ganska nybyggt (eller rättare sagt återuppbyggt) och innanmätet är därför ganska modernt (det finns till och med en hiss installerad). Utsikten från toppen gör dock att inträdesavgiften är värd att betala.


Ur svensk synvinkel var min första dag på Nagai stadium ingen höjdare men kvällen blev ändå toppen. Dagens i särklass mest underhållande gren var herrarnas längdhopp som bjöd på en otroligt häftig avslutning (bilden visar segerhoppet av Saladinos från Panama). Skoj var också att Erik Sjöqvist fick sina minuter i rampljuset när han ledde större delen av sitt 5000-meterslopp (kval) men slutade på näst sista (14:e) plats och missade därmed finalen. Trevligt initiativ dock.


Med tanke på värmen och luftfuktigheten här i Osaka så var det nog väldigt bra att jag tog ett kort "träningsläger" i Korea innan jag kom hit (i Korea var det snäppet jobbigare att vistas utomhus). Nu tyckte jag att jag klarade dagen hyfsat och lyckades härda ut i cirka 12 timmar utan luftkonditionering. Inte så tokigt om jag får säga det själv (vilket jag också gör).

Bilder från Jeju

Här kommer några bilder från den sydkoreanska ön Jeju. Området som jag bodde i, Jungmun Resort, var en typisk resort med flera lyxhotell med tillhörande pooler och trädgårdar. Förutom att titta på lyxhotell och äta i deras svindyra restauranger fanns det inte mycket att göra på lediga stunder i området. Det kändes som om det inte var meningen att man skulle lämna hotellområdet överhuvudtaget; man skulle stanna på hotellet och spenderar sina pengar där helt enkelt. Å andra sidan gjorde den obekväma värmen och fukten att man inte var speciellt hågad att göra några längre utflykter utanför Jungmun Resort och därför har jag mest bilder tagna från hotellområdet.

Osaka

Flyget från Jeju till Osaka gick smärtfritt och utan förseningar och strax efter 22:00 hade jag checkat in på mitt hotell. Just nu sitter jag och tittar på herrarnas semifinaler i 200 m på TV:n. Ska bli skoj att kolla in tävlingarna på plats imorgon kväll (om jag får tag på biljetter förstås).

Jeju

Nu har vi hållit vår tutorial och välkomstdrinken har inmundigats. Alltså blir resten av vistelsen här i Jeju ren avkoppling. Just nu sitter jag och lyssnar på diverse presentationer som hålls på knacklig engelska av (mestadels) koreaner och japaner. I eftermiddag tänkte jag strunta i konferensen och istället utforska närområdet.

Tyvärr är det extremt varmt och fuktigt här och att vistas utomhus under en längre tid är inte speciellt behagligt. Strax efter att vi checkat in på hotellet gick vi ned till stranden och tänkte svalka oss med ett dopp. Tyvärr var det lika varmt i vattnet som i luften så den svalkande effekten utblev. Dessutom tar det en evinnerlig tid att torka efter ett dopp i havet på grund av den höga luftfuktigheten.

Utflykt

Imorgon bär det iväg till Sydkorea. Rättare sagt en ö utanför Sydkorea som heter Jeju. Där kommer Mattias (min forna handledare) och jag att ge en tutorial på en konferens som heter RO-MAN 2007. Föredraget kommer att hållas mellan 14:00 och 17:00 dagen efter vi anländer och sedan tänkte vi hinna med lite sol och bad (om vädret tillåter). Den 29:e flyger jag sedan till Osaka för att kolla in de fyra sista dagarna av VM i friidrott. Mattias flyger tillbaka till Tokyo för vidare transport till Sverige. Om någon kollar på sändningarna från Osaka så håll utkik efter en svensk flagga som det står Oxelösund på. Risken är stor att jag sitter där och hejar fram våra svenska kandidater.

Skakig morgon

Hade lite problem med sömnen under morgonen då jag väcktes ett flertal gånger av att det gungade ordentligt i huset jag bor i. Det var fyra lite större jordbävningar som alla hade sina epicenter en bit öster om Tokyo (strax utanför kusten). Magnituderna var 5.3, 5.3, 4.5 samt 5.0 så det var aldrig någon fara. Mest irriterande.

Fuji-san besegrad

Nu har jag äntligen varit uppe på toppen av Fuji-san och hade en fantastisk tur med vädret. Ganska ljummet och stjärnklart under hela natten. Halvvägs upp på berget bjöds det dessutom på ett skapligt fyrverkeri i byn nere vid bergets fot (första gången jag sett ett fyrverkeri från ovan). Jag startade strax efter 21:00 på torsdagskvällen från 2300 meters höjd och efter en långsam men (nästan) konstant klättring befann jag mig vid tolvtiden vid den sista stationen som ligger på ca. 3500 meters höjd. Tyvärr hade det gått lite för snabbt att ta sig upp och det var nästan fem timmar kvar till soluppgången. Att klättra den sista biten upp till toppen skulle ta lite drygt en timme och således hade jag runt fyra timmar att fördriva på något vis. I brist på annat att göra så tog jag på mig mitt underställ och kurade ihop mig på en bänk vid stugan och försökte vila lite. Efter två timmar hade jag börjat frysa så pass att jag var tvungen att börja röra på mig igen. Den sista biten upp till toppen tog lite drygt en timme och vid 03:10 befann jag mig på kraterkanten. Då soluppgången skulle ske vid 04:58 var det bara till att försöka fördriva tiden på bästa sätt. Som tur är finns det stugor även på toppen och i en av dessa slog jag mig ner för att äta lite frukost. Strax efter 04:00 gick jag ut för att leta upp en bra plats att möta soluppgången på. När den väl inträffade var det ganska häftigt att se solen sakta ta sig upp över horisonten och innan den kommit upp ordentligt såg den ut som en klarröd cirkelskiva, precis som i den japanska flaggan. Efter att solen tagit sig upp gick jag varvet runt på kraterkanten vilket tog cirka en timme. På den högsta punkten, som ligger på den västra sidan av Fuji-san, fick man en schysst bild av skuggan som Fuji-san kastade över landskapet nedanför.
Att ta sig ned från toppen visade sig vara en riktigt tråkig upplevelse. Visserligen blev det många sköna vyer men den slingrande serpentinvägen av vulkaniskt grus var extremt långtråkig. Som tur var tog det bara runt två timmar att ta sig ner till femte stationen varifrån bussen skulle ta mig tillbaka till Tokyo.

Mot nya höjder

Eftersom det har vilat ett högtryck över Tokyo några dagar så gjorde jag slag i saken och skaffade bussbiljetter till Fuji-san (Japans högsta berg, eller vulkan om man så vill) vars topp jag tänkte bestiga. Bussen avgår 17:50 och ca. 20:15 kommer jag fram till min startposition som ligger en bit upp på foten av Fuji. Där tänkte jag ta det lite lugnt och äta och dricka en hel del innan jag ger mig av. Planen är sedan att sakta ta sig upp till toppen där man inväntar soluppgången som sker vid ca. 04:58. Att spana in soluppgången från toppen av Fuji ska tydligen vara en häftig upplevelse (om vädret är hyggligt). Formodligen kommer jag inte heller att var speciellt ensam där uppe eftersom närmare 200000 personer bestiger toppen varje år. En kort reseberättelse kommer senare.

Svenskt stål underhåller

Tänkte tillgodogöra mig lite information om SSAB:s stundande nyemission härom aftonen. Detta görs väl bäst på företagets hemsida tänkte jag och knappade in URL:en till SSAB. Mycket riktigt fanns där en länk till den relevanta informationen. När jag följde den länken kom jag till en sida som angav några villkor som måste accepteras innan man får läsa texten (den här trista juristsvenskan finns att läsa på länken ovan). Först blev jag så chockad att jag faktiskt läste villkorstexten. (Något som jag i normala fall inte anser vara värt mödan.) Tappade förstås hakan när jag upptäckte att jag inte har någon möjlighet att tillgodogöra mig någon information angående villkoren för nyemissonen. För att kunna tillgodogöra sig informationen får man inte (1) befinna sig i USA, Australien, Kanada, Hong Kong eller Japan; (2) ha sin elektroniska postadress belägen i USA, Australien, Kanada, Hong Kong eller Japan; eller (3) motsätta sig att informationen lämnas i elektronisk form. (Se den sista delen av originaltexten i bilden nedan.)

Jag kan förstås fortfarande läsa informationen men jag får inte tillgodogöra mig det jag läser (så varför läsa den överhuvudtaget). Den sista punkten är förstås bara fånig. Om jag inte gillar den eletroniska distributionsformen hade jag väl aldrig sökt mig till deras hemsida, än mindre ägt en dator. Jag får väl helt enkelt ta och ringa de istället. Har man tur glömmer de kanske att upprepa villkoren på telefon. Godnatt.

Frisk och utmattad

Har äntligen lyckats bli av med en ihärdig rethosta som klamrat sig kvar efter en mindre förkylning. Eftersom jag inte kunde springa mina två rundor runt palatsområdet förra söndagen (p.g.a. förkylningen) så tyckte jag att det skulle bli fantastiskt skönt att äntligen få komma iväg. När jag hade avverkat de 10 kilometrarna var det tyvärr inte speciellt skönt längre. Hettan (ca. 30 grader) i kombination med luftfuktigtheten (ca. 90%) gjorde att jag fick vätskebrist redan efter 7 km. Efter 10 km var jag totalt slut, trots att jag sänkte farten och avverkade varje kilometer en halv minut långsammare än jag brukar. Det tog mig åtminstone 5 minuter att återhämta mig tillräckligt för att orka börja stretcha och efter ytterligare drygt 20 minuter hade jag slutat svettas så pass att jag vågade mig in på tunnelbanetåget. Ikväll blir det till återställa vätskebalansen. Öl räknas väl som vätska?