Mot nya mål

Nu är tiden här i Hakodate snart till ända; vi flyger härifrån den 31:a mars. Nog för att man kanske kommer att sakna den friska luften, vyerna och träningslokalen på universitetet men det ska bli väldigt skoj att komma till Tokyo (som är det nya målet). Dessutom ska det bli fantastiskt skönt att komma till Tokyo och inte behöva genomlida en period av jetlag för en gångs skull.

Om man kisar åt den övre högra delen av denna sida hittar man vår nya adress som kommer att gälla fram till den 30:e maj då vi åker hem till Svitjod en sväng. När jag sedan återvänder till Tokyo kommer det att bli en ny adress då jag flyttar till ett mindre(!) boende p.g.a. Marie stannar kvar i Sverige.

左様なら　函館

Borta bra men...

...hemma i TV-soffan är nog ändå den bästa åskådarplatsen vad gäller tävlingar i längdskidåkning. Där har man överblicken och kan följa de främsta åkarna via de många kamerorna ute i spåren. Nu såg vi ju inte sprintgrenarna och möjligtvis är sprinten en betydligt publikvänligare variant. Att vara på plats är förstås att föredra om man gillar att ha möjligheten att prata lite med de aktiva, tränare, drickalangare och annat löst folk samt att bidra till motvikten av den stora mängden norrmän (och kvinnor) som fullständigt dominerade publikbilden.

Nu är vi tillbaka i vardagen i Hakodate och på det hela taget var vår lilla utflykt till stor belåtenhet. Mycket skoj att ha tillfälle att närvara på en tävling av det här slaget. Ser redan fram emot VM i friidrott i Osaka i september!

Framme i Sapporo

Ja, det där gick ju bra. Resan alltså. Kom fram till Sapporo vid 20-tiden på torsdagskvällen och fick mig en god natts sömn på hotellet. Jag var lite sliten i kroppen efter skidåkning i Niseko (har inte övat på länge). Liftarna var öppna från 08:30 till 21:00 (kvällsåkningen var suverän) med ett litet uppehåll mellan 16:00 och 16:30 så man hann med ett antal sköna åk. Tyvärr kom det inte så mycket snö under tiden jag var där så det blev lite isigt i backarna under torsdagen. I övrigt var upplevelsen av Niseko till stor belåtelse. Speciellt bra var att jag råkade träffa på en snubbe från London vars axel hade hoppat ur led och som gladeligen lånade ut sitt liftkort i utbyte mot lite pilsner. Trevlig prick det där...