Telefonförsäljare

Nej, det här inlägget handlar inte om några irriterande telefonsamtal utan om en fantastiskt talang. Av en slump råkade jag hitta en inspelning från ett talangprogram i Storbritannien. (Länken hittade jag i ett forum som vanligtvis handlar om aktiehandel.) Jag gillar verkligen förändringen i ansiktsuttryck hos domarpanelen när den här killen börjar sjunga (han är för övrigt mobiltelefonförsäljare till vardags, därav titeln). Kolla in videon så förstår ni varför. Uppenbarligen vann killen hela tävlingen också (se finalbidraget här). Enligt en tidningsartikel ska han använda prispengarna (100000 pund) till att betala av sina lån samt fixa till sina tänder.

Uppbrott från vardagen

I förra veckan blev jag uppringd av två lirare från Örebro, Tommy och Nicklas. Vi blev introducerade via en gemensam bekant och de frågade lite om tips på vad man kan göra i Tokyo (vilket inte är lite förstås). Jag tyckte själv att det jag behövde lite omväxling i vardagen så jag följde med som guide under deras tid här i Tokyo. Bland annat passade vi på att åka till en nöjespark som ligger nära Fuji-san (Japans högsta berg). Det var en nätt liten utflykt på ca. 2 timmars avstånd från Tokyo med tåg. Tyvärr såg vi aldrig Fuji-san på grund av moln och dis men det gjorde inte så mycket. På nöjesparken (som heter Fuji-Q Highland för övrigt) finns tre huvudattraktioner: (1) Fujiyama, (2) Dodonpa och (3) Eejanaika. Fujiyama är en berg- och dalbana som satte världsrekord i höjd och längd när den invigdes 1996 (sen dess har den tappat några placeringar). Dess högsta punkt ligger på 79 meter och högsta hastigheten är 130 km/h (fallhöjden i första nedförsbacken är 70 meter och lutningen 65 grader). Pirrar dödskönt i kistan! (Se en video från Fujiyama.) I Dodonpa skjuts man iväg med en fantastisk fart (från stillastående till drygt 170 km/h på under 2 sekunder) och sedan åker man (nästan) rätt upp och sedan (nästan) rätt ned på en kulle i banan. (Se video från Dodonpa.) Eejanaika var en bisarr upplevelse som roterade/inverterade något otroligt. Inte en chans att hålla koll på i vilket läge man befanns sig under åkturen. Allt bara snurrade runt. Den här var den sämsta av de tre (i mitt tycke). (Se video från Eejanaika.)

Vi spenderade runt 5 timmar på Fuji-Q Highland vilket räckte gott och väl för att få våra magar att börja protestera. Dagspasset kostade bara 250 kronor och dessutom hade parken väldigt lågt antal besökare för dagen (nästan inga köer att tala om). Köer är annars ett stort problem vid vissa attraktioner har jag förstått. Summa summarum...en ganska lyckad resa.

Tungsprunget

Värmen i kombination med den höga luftfuktigheten gör att det blir lite tyngre att ta sig igenom de få löprundor som man har på schemat. I söndags sprang jag min vanliga tur på 10 km (två varv runt det kejserliga palatset). Temperaturen låg på ca. 28 grader och luftfuktigheten på nästan 90 procent. Följden blir att pulsen höjs, man svettas otroligt mycket och känslan av att man får ner luft i lungorna försvinner helt. Hoppas att kroppen vänjer sig vid sådana här förhållanden, annars blir man ju tvungen att sänka farten.

Mera sjögång

Sent under kvällen, cirka 23:20 lokal tid, kom ännu en hyfsad jordbävning. Den var inte mer vildsint än att den fick min tvättställning att gunga och mig själv att börja gäspa . Hoppas att ingen som befanns sig närmare epicentrum blev skadad denna gången...

Sjögång på kontoret

Idag var det en hyfsad jordbävning en bra bit nordväst om Tokyo (cirka 6.6 på Richterskalan vid epicentrum). När den nådde Tokyo var den visserligen ganska utmattad men det blev ändå lite schysst sjögång på kontoret. Bara att surra fast sig vid rodret och segla vidare...

Dyrt i Japan

Detta måste vara den vanligaste missuppfattningen om Japan i dagsläget. Att det varierar med tiden (och valutakurser) tycks ju uppenbart. Under min tid i Japan verkar det som jag alltid har fått höra kommentarer som "Är det inte dyrt i Japan?", "Tokyo? Det måste vara dyrt att leva där." etc. etc. Senast jag stötte på detta fenomen var vid ombordstigningen på planet från Arlanda till Köpenhamn. Framför mig i kön in till planet står två till synes världsvana herrar i kostym som troligtvis är i färd att påbörja en affärsresa och som helt ogenerat häver ur sig dagens sanningar. Till exempel så konstaterar den ena gentlemannen att han "i alla fall har förberett sig på att köpa sig den dyraste menyn på McDonalds någonsin när han kommer till Japan". Hur i helsike har han bestämt sig för det? Har karln inte varit i grannlandet Norge den senaste tiden? Och dessa herrar reser i affärer...verkar illavarslande. Hade väldiga problem att hålla min lilla käft stängd vid detta tillfälle men lyckades hålla den under kontroll.

På något vis finns det en allmän uppfattning om att det ska vara dyrt i Japan. Var kommer denna uppfattning ifrån? Det är klart att det kan ha varit kostsamt att vistas som svensk i Japan under vissa perioder men det är ju inget absolut tillstånd. Det varierar med tiden (och inköpsplats). Idag kan jag meddela att jag åt lunch för 20 och middag för 25 svenska kronor (givet dagens valutakurser). Bägge på restaurang/servering dessutom. Inte så tokigt för att vara Tokyo, eller hur?

Upprinnelsen till detta inlägg var att jag fick syn på en liten notis i Svenska Dagbladet som påminde mig om Big Mac Index som publiceras av The Economist. Dessa siffror ska förstås tas med en nypa salt men de ger ändå en indikation på hur man kan jämföra olika marknader. I listan som är publicerad i juli 2007 kan man konstatera att förstaplatsen (dyrast) innehas av Island. Sverige släpar på en hedrande femteplats. Japan hamnar först på 33:e plats (av totalt 47). Det börjar bli dyrt i Sverige!

Intressant att notera att Indien inte finns representerat bland de 47 länderna i listan. Detta beror tydligen på att deras Big Mac har döpts om till Maharaja Mac och att nötköttet har ersatts av kyckling. Undrar varför...

Torkställning + överraskning

Åkte till IKEA idag för att skaffa mig en torkställning för att slippa ha min tvätt hängande på möblerna och liggandes på golvet. Väl på plats i IKEAs varuhus hade köttbullarna högsta prioritet och efter att ha slängt i mig en stor portion köttbullar, smaskat i mig en äppelkaka samt hävt i mig ett glas rödvin gav jag mig ut på jakt efter torkställningen "Frost". Lyckades hitta den efter lite letande och begav mig raskt till kassan och vidare mot utgången (efter att ha betalat förstås). Strax utanför kassorna finns en liten butik där det krängs svenska matvaror samt sprit och öl etc. Tänkte att det kan vara värt att slänga en liten flukt på utbudet och se om det ändrats sen jag och Marie var där sist. Till min stora lycka hade de fått in rårörda lingon (det är ju inte direkt lingonsylt och definitivt inte lika god som mammas men det får duga). Undra om hon i kassan blev förvånad när jag kom bärandes på 1.6 kg rårörda lingon (4 burkar)...det hör säkert inte till vanligheterna. Imorgon bitti blir det lingon till gröten. Smaskens!

Kackerlackor

Visserligen har jag hört att det ska finnas kackerlackor här i Tokyo men tills för några dagar sedan hade jag aldrig sett skymten av några. Häromdagen var det dock gott om dom på trottoaren utanför byggnaden där jag huserar. Vet inte vad de hade för sig men av någon anledning tyckte de att trottoaren lämpade sig utmärkt för ändamålet. Förhoppningsvis letar de sig inte in hos mig när livet på trottoaren börjar bli långtråkigt.

Fuktigt värre

En temperatur på strax under 30 grader ska man ju inte klaga på men kombinerat med en luftfuktighet på runt 80% blir det lätt lite fuktigt på huden (nästan oavsett aktivitet). Konsekvensen blir att man gärna stannar inomhus så mycket som möjligt och undviker all form av fysisk aktivitet (förutom då man är träningsklädd förstås) för att slippa använda tvättmaskinen varenda dag. Idag var jag till och med tvungen att tvätta mina (nästan) nya sandaler då de redan börjat osa ve och förskräckelse. Visserligen lite av ett i-landsproblem men nog vänjer man sig (som Kjell Höglund sjunger).

Åter i bruk

Har återvänt till Tokyo efter en liten semester i Sverige under juni månad. Eftersom Marie så föredömligt hållt sin blogg uppdaterad under vår vistelse i Tokyo så har den här bloggen legat i träda. Nu är det dags att den återtas i bruk eftersom Marie är kvar i Sverige och det finns inga planer på att hon ska komma hit innan jag åker tillbaka till Sverige i slutet av september (alltså får jag ingen bloggassistans den här gången).

Resan hit höll på att bli en riktig besvikelse. Flyget som skulle ta mig från Arlanda till Köpenhamn blev försenat med drygt 55 minuter och jag hade bara 20 minuter på mig att ta mig till nästa flyg (Köpenhamn-Tokyo). Nu råkade det vara extremt korta köer vid passkontrollen så det var aldrig någon fara att jag skulle missa flyget men det vet man ju inte i förväg. Mentalt hade jag förberett mig på en natt i Köpenhamn och det är kanske inte helt fel under normala omständigheter men nu verkade det inte alls lockande. Hursomhelst hann jag med flyget till Tokyo och sedan flöt allt på smärtfritt ända fram till mitt nya boende (adressen finns högst upp i högerkolumnen). Efter att ha kastat in väskorna i mitt nya rum gick jag ut och åt lunch (ris och curry) varefter jag tog en liten tupplur i en timme. När jag vaknat gick jag iväg till kontoret på Waseda och letade fram lite hushållsgeråd och dylikt som jag stuvat undan där under tiden jag var i Sverige. Därefter gick jag och tränade en sväng varpå jag åt middag på en sushibar (kaitenzushi). En riktigt bra första dag alltså. Återstår bara att se hur tidsomställningen går denna gång.