Nyköping

Det har varit lite glest mellan uppdateringarna den senaste tiden men nu har jag äntligen fått tummen ur. Tänkte bara meddela att jag är tillbaka i Sverige där äventyren nu fortsätter i trakterna kring Nyköping.

Rio de Janeiro

Efter annu en lyckad flygning, den har gangen med TAM, kom jag sa smaningom fram till mitt boende pa vandrarhemmet Stone Of A Beach som ligger ett par kvarter fran Copacabana. Nar jag checkat in och atit en bit mat lyckades jag fa tag pa en biljett till en fotbollsmatch mellan Fluminense och Sao Paulo pa Maracana Fotboll Stadium (en av varldens storsta). Var inte sa mycket folk som pa matchen i Buenos Aires men det var minst lika mycket drag laktaren. Imorgon ska jag kolla in stranderna i Copacabana, Ipanema och Leblon. Kanske hinner jag aven med ett besok vid kristusstatyn.

Foz do Iguacu

Efter att ha sett tillräckligt med vattenfall för att räcka en halvmansålder har jag nu lämnat Puerto Iguazu i Argentina och tagit mig in i Brasilien och staden Foz do Iguacu. Sitter just nu och väntar på Anders i lobbyn till deras hotell. I morgon bitti flyger jag vidare mot Rio de Janeiro.

Vidare mot vattenfallen

Idag bryter jag upp fran min tillfalliga kajplats i Buenos Aires och flyger vidare norrut mot Puerto Iguazu. Malet for den resan ar att kolla in vattenfallen som enligt manga ar helt fantastiska.

I Iguazu stannar jag bara i tre dagar och darefter flyger jag vidare mot Rio de Janeiro. Innan jag flyger ut fran Iguazu ska jag traffa min polare Anders och hans tjej Chris som, av en slump, rakar befinna sig i samma del av varlden som jag. Det ska bli fantastiskt skoj.

El Superclasico

Konferensen ar nu avverkad och nu har jag overgatt till att utforska Buenos Aires. Igar var jag och kollade pa "El Superclásico" (fotboll), derbyt med stort D i Argentina och som spelades mellan River Plate och Boca Juniors. Da jag last en hel del varningar om hur farligt det kan vara pa sadana har tillstallningar var jag lite obekvam nar jag borjade ta mig mot River Plates stadion. Val inne pa stadion upptackte jag att min biljett anvisade en biljett vid den ena kortanden av stadion...i en av River Plates hejarklackar och ovanfor oss fanns Boca Juniors hejarklack. Min oro dampades dock ganska omgaende efter att jag tagit plats i min anvisade sektion. Det var inte sa farligt som hade patalats. Jag var ute i valdigt god tid och spenderade nastan fyra timmar bland sjungandes fans och fick uppleva en riktig haftig upplevelse (om man gillar fotboll forstas). Det var en hel del svordomar som yttrades mot Boca Juniors spelare samt klacken ovanfor oss och det kan inte vara speciellt trevligt att vara bortlag i "El Superclásico".

Matchen vann River Plate med 2-0 och som foljd av detta borjade det, ca. tio minuter innan slutsignalen, hagla ner diverse foremal (mest stolsitsar av plast) fran Boca Juniors klack ovanfor oss och vi blev tvungna att overge vara platser for att soka skydd. De flesta verkade dock vana vid dylika tilltag och fortsatte skandera som om ingenting hant.

Sayonara Tokyo

Då var min vistelse i Japan plötsligt till ända. Imorgon flyger jag tillbaka till Sverige och mina nära och kära. Eftersom det inte finns några planer på att återvända inom en nära framtid känns det lite vemodigt att lämna Tokyo den här gången. Det lär dröja till dess att jag får tillfälla att besöka min favoritstad igen.

Nästa resa blir till en konferens i Buenos Aires (2-5 oktober) och därefter tänkte jag besöka Iguazu (10-13 oktober) och Rio de Janeiro (13-17 oktober) när jag ändå är i närheten (så att säga). Förhoppningsvis kommer jag att få tillfälle att göra ytterligare några inlägg här under vistelsen i Sydamerika. Landar återigen i Sverige den 18:e oktober.

左様なら　東京

Passproblem

Under förberedelserna inför en resa till Sydamerika (Argentina och Brasilien) i början av oktober fick jag reda på att dessa länder kräver att passet är giltigt i minst sex månader efter inresa i landet. Mitt nuvarande pass är bara giltigt fram till och med 12:e januari nästa år. Alltså blir jag tvungen att skaffa nytt pass hux flux. (Varför just sex månader förresten? Varför inte två år eller fem veckor? Bananrepublikstandard?)

Att skaffa ett nytt pass via ambassaden här i Tokyo tar fyra till sex veckor. Jag reser tillbaka till Sverige om två veckor! Att jag bara har fyra arbetsdagar på mig att ansöka och hinna få ett nytt pass när jag kommer till Sverige gör inte saken enklare. Ett alternativ är förstås att skaffa ett provisoriskt pass men p.g.a. kostnaden undviker man gärna det. Dessutom vet man ju inte hur passkontrollanter i sådana där bananrepubliker reagerar på provisoriska pass. Que?

Efter en del samtal med svenska ambassaden kom vi fram till att vi skulle prova en ny variant där jag gör ansökan här i Tokyo och hämtar ut passet i Nyköping. Det var tydligen nytt för ambassadpersonalen, de hade aldrig gjort något sådant förut. Idag var jag i alla fall på ambassaden och gjorde ansökan. Det var extra viktigt att jag gjorde ansökan idag eftersom diplomatposten bara skickas en gång i veckan - på onsdagar. Nu är det bara att hålla tummarna och hoppas att passet landar i Nyköping innan jag reser den 2:a oktober.

Tebax i Tokyo

Idag checkade jag ut från mitt hotell och tog tåget tillbaka till Tokyo, en mycket behaglig resa på två timmar och 50 minuter med det snabbaste av snabbtågen (Shinkansen - NOZOMI). Bristen på sömn under de senaste dagarna gjorde sig påmind och jag sov av och till under hela resan vilket gjorde att resan kändes extremt kort. Som brukligt i Japan är det väldigt trevligt att se tågpersonal som är allmänt hövliga och trevliga mot sina kunder, t.ex. är det kutym att buga åt kunderna vid ingångarna till tågvagnen (se filmen nedan). Där har SJ lite att lära...

Osaka, VM dag 9

Har precis kommit tillbaka efter att ha åkt till stadion och skaffat en biljett till kvällen. Fick tag på en riktigt bra platsbiljett (givet att det inte regnar). Sett från höjdhoppsmattan kommer jag sitta nästan mitt i den högra kurvan på rad fyra (ganska långt ned alltså). Enligt mina beräkningar bör jag hamna lite snett till höger om Kajsas ansats men det återstår att se.

Dagens utflykt blir till Himeji där jag tänkte kolla in ännu ett gammalt slott (jag har ju redan varit vid Osakas slott). Resan dit ska ta cirka en timme och jag hoppas vara tillbaka vid lunchtid.

Uppdatering:

Då var VM över för den här gången. Nästa gång tror jag att jag bänkar mig framför en TV istället för att vara på plats. Det gör sig helt enkelt bättre så.





Ur svensk synvinkel var kvällens tävlingar inte så muntra men det var skoj att se de långa stafetterna, herrarnas spjut och förstås höjdhoppet (där jag hade bänkat mig). Blanka Vlasic är inte så snäll mot ögat, hoppar inte speciellt långt (inte officiellt i alla fall) men hon hoppar ju högt så det räcker och blir över (typiskt något man bör lyfta fram i sitt CV). Det är bara att lyfta på hatten.

Dagens behållning var de fyra japaner som, under avslutningen, halade fram de nordiska flaggorna (minus Island) och stod och gungade i takt till musiken. Såg ganska skojigt ut. (De kanske hade nordiska fruar eller nåt...)

Osaka, VM dag 8

Nu börjar det bli lite knepigare att få tag på biljetter. Det har plötsligt blivit en strykande åtgång samtidigt som priset gått upp. Imorse ringde klockan vid 05:30 och strax därefter åkte jag till biljettförsäljningen och skaffade mig en biljett inför kvällen (vissa platsbiljetter var redan slutsålda tyvärr). Sedan åkte jag tillbaka till hotellet för att äta lite frukost och ta igen lite sömn. Efter att ha sovit ytterligare några timmar gick jag ut och gjorde stan och väntade på att tävlingarna skulle börja.

Kvällens tävlingar innehöll inte några svenska deltagare och det som lockade var istället finalerna i stavhopp (herrar) och 4x100 m (damer och herrar). Stavhoppet blev lite av en besvikelse, mest på grund av den uteblivna spänningen. Stafetterna bjöd inte heller på några sensationer. Behållningen för dagen för väl vara den hysteriska japanska publiken som går upp i falsett så fort en japansk löpare segar sig förbi en annan tävlande (oberoende av placering). Ganska underhållande faktiskt.

Osaka, VM dag 7

Blev tidig morgon idag för att hinna skaffa biljett och en bra sittplats lagom till Arvidsson skulle kasta det där spjutet en bit över kvalgränsen (vilket han också gjorde). Det blev en lite snöplig förmiddag med korta (och lyckade) kvaltävlingar och sedan inte så mycket mer (mycket tiokamp dock). Efter att ha sett Kajsa och Emma klara kvalgränsen på 194 cm och Ebba riva ut sig på 191 cm lämnade jag stadion för att äta lunch samt få mig lite vila på hotellet innan det var dags för kvällstävlingarna. På kvällen var den stora höjdpunkten herrarnas final i 400 m (Wissman) men även finalerna i 800 m (herrar), 110 m häck (herrar) samt 200 m (damer) lockade förstås. (Bilden visar när Kajsa gled över kvalgränsen 194 cm.)


Eftersom Maries fina flagga inte har synts i TV-rutan får jag väl visa en bild på den istället. Bilden visar dess position under kvällspasset. Om SVT kör eftersändningar så vet ni var ni ska kolla efter den.




Här i Japan finns det mesta, till och med folk som löser en biljett för att sedan bara sova. De här tjejerna vaknade till liv när förmiddagstävlingarna började gå mot sitt slut. Innan dess hade de sovit hela tiden. Makalöst.

Osaka, VM dag 6

Idag blev det en heldag på stan; friidrottstävlingarna körde igång först på kvällen. Förmiddagen och eftermiddagen spenderade jag med att besöka det bildsköna Osaka slott och strosa runt i omgivningarna. Slottet är ju ganska nybyggt (eller rättare sagt återuppbyggt) och innanmätet är därför ganska modernt (det finns till och med en hiss installerad). Utsikten från toppen gör dock att inträdesavgiften är värd att betala.


Ur svensk synvinkel var min första dag på Nagai stadium ingen höjdare men kvällen blev ändå toppen. Dagens i särklass mest underhållande gren var herrarnas längdhopp som bjöd på en otroligt häftig avslutning (bilden visar segerhoppet av Saladinos från Panama). Skoj var också att Erik Sjöqvist fick sina minuter i rampljuset när han ledde större delen av sitt 5000-meterslopp (kval) men slutade på näst sista (14:e) plats och missade därmed finalen. Trevligt initiativ dock.


Med tanke på värmen och luftfuktigheten här i Osaka så var det nog väldigt bra att jag tog ett kort "träningsläger" i Korea innan jag kom hit (i Korea var det snäppet jobbigare att vistas utomhus). Nu tyckte jag att jag klarade dagen hyfsat och lyckades härda ut i cirka 12 timmar utan luftkonditionering. Inte så tokigt om jag får säga det själv (vilket jag också gör).

Bilder från Jeju

Här kommer några bilder från den sydkoreanska ön Jeju. Området som jag bodde i, Jungmun Resort, var en typisk resort med flera lyxhotell med tillhörande pooler och trädgårdar. Förutom att titta på lyxhotell och äta i deras svindyra restauranger fanns det inte mycket att göra på lediga stunder i området. Det kändes som om det inte var meningen att man skulle lämna hotellområdet överhuvudtaget; man skulle stanna på hotellet och spenderar sina pengar där helt enkelt. Å andra sidan gjorde den obekväma värmen och fukten att man inte var speciellt hågad att göra några längre utflykter utanför Jungmun Resort och därför har jag mest bilder tagna från hotellområdet.

Osaka

Flyget från Jeju till Osaka gick smärtfritt och utan förseningar och strax efter 22:00 hade jag checkat in på mitt hotell. Just nu sitter jag och tittar på herrarnas semifinaler i 200 m på TV:n. Ska bli skoj att kolla in tävlingarna på plats imorgon kväll (om jag får tag på biljetter förstås).

Jeju

Nu har vi hållit vår tutorial och välkomstdrinken har inmundigats. Alltså blir resten av vistelsen här i Jeju ren avkoppling. Just nu sitter jag och lyssnar på diverse presentationer som hålls på knacklig engelska av (mestadels) koreaner och japaner. I eftermiddag tänkte jag strunta i konferensen och istället utforska närområdet.

Tyvärr är det extremt varmt och fuktigt här och att vistas utomhus under en längre tid är inte speciellt behagligt. Strax efter att vi checkat in på hotellet gick vi ned till stranden och tänkte svalka oss med ett dopp. Tyvärr var det lika varmt i vattnet som i luften så den svalkande effekten utblev. Dessutom tar det en evinnerlig tid att torka efter ett dopp i havet på grund av den höga luftfuktigheten.

Utflykt

Imorgon bär det iväg till Sydkorea. Rättare sagt en ö utanför Sydkorea som heter Jeju. Där kommer Mattias (min forna handledare) och jag att ge en tutorial på en konferens som heter RO-MAN 2007. Föredraget kommer att hållas mellan 14:00 och 17:00 dagen efter vi anländer och sedan tänkte vi hinna med lite sol och bad (om vädret tillåter). Den 29:e flyger jag sedan till Osaka för att kolla in de fyra sista dagarna av VM i friidrott. Mattias flyger tillbaka till Tokyo för vidare transport till Sverige. Om någon kollar på sändningarna från Osaka så håll utkik efter en svensk flagga som det står Oxelösund på. Risken är stor att jag sitter där och hejar fram våra svenska kandidater.

Skakig morgon

Hade lite problem med sömnen under morgonen då jag väcktes ett flertal gånger av att det gungade ordentligt i huset jag bor i. Det var fyra lite större jordbävningar som alla hade sina epicenter en bit öster om Tokyo (strax utanför kusten). Magnituderna var 5.3, 5.3, 4.5 samt 5.0 så det var aldrig någon fara. Mest irriterande.

Fuji-san besegrad

Nu har jag äntligen varit uppe på toppen av Fuji-san och hade en fantastisk tur med vädret. Ganska ljummet och stjärnklart under hela natten. Halvvägs upp på berget bjöds det dessutom på ett skapligt fyrverkeri i byn nere vid bergets fot (första gången jag sett ett fyrverkeri från ovan). Jag startade strax efter 21:00 på torsdagskvällen från 2300 meters höjd och efter en långsam men (nästan) konstant klättring befann jag mig vid tolvtiden vid den sista stationen som ligger på ca. 3500 meters höjd. Tyvärr hade det gått lite för snabbt att ta sig upp och det var nästan fem timmar kvar till soluppgången. Att klättra den sista biten upp till toppen skulle ta lite drygt en timme och således hade jag runt fyra timmar att fördriva på något vis. I brist på annat att göra så tog jag på mig mitt underställ och kurade ihop mig på en bänk vid stugan och försökte vila lite. Efter två timmar hade jag börjat frysa så pass att jag var tvungen att börja röra på mig igen. Den sista biten upp till toppen tog lite drygt en timme och vid 03:10 befann jag mig på kraterkanten. Då soluppgången skulle ske vid 04:58 var det bara till att försöka fördriva tiden på bästa sätt. Som tur är finns det stugor även på toppen och i en av dessa slog jag mig ner för att äta lite frukost. Strax efter 04:00 gick jag ut för att leta upp en bra plats att möta soluppgången på. När den väl inträffade var det ganska häftigt att se solen sakta ta sig upp över horisonten och innan den kommit upp ordentligt såg den ut som en klarröd cirkelskiva, precis som i den japanska flaggan. Efter att solen tagit sig upp gick jag varvet runt på kraterkanten vilket tog cirka en timme. På den högsta punkten, som ligger på den västra sidan av Fuji-san, fick man en schysst bild av skuggan som Fuji-san kastade över landskapet nedanför.
Att ta sig ned från toppen visade sig vara en riktigt tråkig upplevelse. Visserligen blev det många sköna vyer men den slingrande serpentinvägen av vulkaniskt grus var extremt långtråkig. Som tur var tog det bara runt två timmar att ta sig ner till femte stationen varifrån bussen skulle ta mig tillbaka till Tokyo.

Mot nya höjder

Eftersom det har vilat ett högtryck över Tokyo några dagar så gjorde jag slag i saken och skaffade bussbiljetter till Fuji-san (Japans högsta berg, eller vulkan om man så vill) vars topp jag tänkte bestiga. Bussen avgår 17:50 och ca. 20:15 kommer jag fram till min startposition som ligger en bit upp på foten av Fuji. Där tänkte jag ta det lite lugnt och äta och dricka en hel del innan jag ger mig av. Planen är sedan att sakta ta sig upp till toppen där man inväntar soluppgången som sker vid ca. 04:58. Att spana in soluppgången från toppen av Fuji ska tydligen vara en häftig upplevelse (om vädret är hyggligt). Formodligen kommer jag inte heller att var speciellt ensam där uppe eftersom närmare 200000 personer bestiger toppen varje år. En kort reseberättelse kommer senare.

Svenskt stål underhåller

Tänkte tillgodogöra mig lite information om SSAB:s stundande nyemission härom aftonen. Detta görs väl bäst på företagets hemsida tänkte jag och knappade in URL:en till SSAB. Mycket riktigt fanns där en länk till den relevanta informationen. När jag följde den länken kom jag till en sida som angav några villkor som måste accepteras innan man får läsa texten (den här trista juristsvenskan finns att läsa på länken ovan). Först blev jag så chockad att jag faktiskt läste villkorstexten. (Något som jag i normala fall inte anser vara värt mödan.) Tappade förstås hakan när jag upptäckte att jag inte har någon möjlighet att tillgodogöra mig någon information angående villkoren för nyemissonen. För att kunna tillgodogöra sig informationen får man inte (1) befinna sig i USA, Australien, Kanada, Hong Kong eller Japan; (2) ha sin elektroniska postadress belägen i USA, Australien, Kanada, Hong Kong eller Japan; eller (3) motsätta sig att informationen lämnas i elektronisk form. (Se den sista delen av originaltexten i bilden nedan.)

Jag kan förstås fortfarande läsa informationen men jag får inte tillgodogöra mig det jag läser (så varför läsa den överhuvudtaget). Den sista punkten är förstås bara fånig. Om jag inte gillar den eletroniska distributionsformen hade jag väl aldrig sökt mig till deras hemsida, än mindre ägt en dator. Jag får väl helt enkelt ta och ringa de istället. Har man tur glömmer de kanske att upprepa villkoren på telefon. Godnatt.

Frisk och utmattad

Har äntligen lyckats bli av med en ihärdig rethosta som klamrat sig kvar efter en mindre förkylning. Eftersom jag inte kunde springa mina två rundor runt palatsområdet förra söndagen (p.g.a. förkylningen) så tyckte jag att det skulle bli fantastiskt skönt att äntligen få komma iväg. När jag hade avverkat de 10 kilometrarna var det tyvärr inte speciellt skönt längre. Hettan (ca. 30 grader) i kombination med luftfuktigtheten (ca. 90%) gjorde att jag fick vätskebrist redan efter 7 km. Efter 10 km var jag totalt slut, trots att jag sänkte farten och avverkade varje kilometer en halv minut långsammare än jag brukar. Det tog mig åtminstone 5 minuter att återhämta mig tillräckligt för att orka börja stretcha och efter ytterligare drygt 20 minuter hade jag slutat svettas så pass att jag vågade mig in på tunnelbanetåget. Ikväll blir det till återställa vätskebalansen. Öl räknas väl som vätska?

Telefonförsäljare

Nej, det här inlägget handlar inte om några irriterande telefonsamtal utan om en fantastiskt talang. Av en slump råkade jag hitta en inspelning från ett talangprogram i Storbritannien. (Länken hittade jag i ett forum som vanligtvis handlar om aktiehandel.) Jag gillar verkligen förändringen i ansiktsuttryck hos domarpanelen när den här killen börjar sjunga (han är för övrigt mobiltelefonförsäljare till vardags, därav titeln). Kolla in videon så förstår ni varför. Uppenbarligen vann killen hela tävlingen också (se finalbidraget här). Enligt en tidningsartikel ska han använda prispengarna (100000 pund) till att betala av sina lån samt fixa till sina tänder.

Uppbrott från vardagen

I förra veckan blev jag uppringd av två lirare från Örebro, Tommy och Nicklas. Vi blev introducerade via en gemensam bekant och de frågade lite om tips på vad man kan göra i Tokyo (vilket inte är lite förstås). Jag tyckte själv att det jag behövde lite omväxling i vardagen så jag följde med som guide under deras tid här i Tokyo. Bland annat passade vi på att åka till en nöjespark som ligger nära Fuji-san (Japans högsta berg). Det var en nätt liten utflykt på ca. 2 timmars avstånd från Tokyo med tåg. Tyvärr såg vi aldrig Fuji-san på grund av moln och dis men det gjorde inte så mycket. På nöjesparken (som heter Fuji-Q Highland för övrigt) finns tre huvudattraktioner: (1) Fujiyama, (2) Dodonpa och (3) Eejanaika. Fujiyama är en berg- och dalbana som satte världsrekord i höjd och längd när den invigdes 1996 (sen dess har den tappat några placeringar). Dess högsta punkt ligger på 79 meter och högsta hastigheten är 130 km/h (fallhöjden i första nedförsbacken är 70 meter och lutningen 65 grader). Pirrar dödskönt i kistan! (Se en video från Fujiyama.) I Dodonpa skjuts man iväg med en fantastisk fart (från stillastående till drygt 170 km/h på under 2 sekunder) och sedan åker man (nästan) rätt upp och sedan (nästan) rätt ned på en kulle i banan. (Se video från Dodonpa.) Eejanaika var en bisarr upplevelse som roterade/inverterade något otroligt. Inte en chans att hålla koll på i vilket läge man befanns sig under åkturen. Allt bara snurrade runt. Den här var den sämsta av de tre (i mitt tycke). (Se video från Eejanaika.)

Vi spenderade runt 5 timmar på Fuji-Q Highland vilket räckte gott och väl för att få våra magar att börja protestera. Dagspasset kostade bara 250 kronor och dessutom hade parken väldigt lågt antal besökare för dagen (nästan inga köer att tala om). Köer är annars ett stort problem vid vissa attraktioner har jag förstått. Summa summarum...en ganska lyckad resa.

Tungsprunget

Värmen i kombination med den höga luftfuktigheten gör att det blir lite tyngre att ta sig igenom de få löprundor som man har på schemat. I söndags sprang jag min vanliga tur på 10 km (två varv runt det kejserliga palatset). Temperaturen låg på ca. 28 grader och luftfuktigheten på nästan 90 procent. Följden blir att pulsen höjs, man svettas otroligt mycket och känslan av att man får ner luft i lungorna försvinner helt. Hoppas att kroppen vänjer sig vid sådana här förhållanden, annars blir man ju tvungen att sänka farten.

Mera sjögång

Sent under kvällen, cirka 23:20 lokal tid, kom ännu en hyfsad jordbävning. Den var inte mer vildsint än att den fick min tvättställning att gunga och mig själv att börja gäspa . Hoppas att ingen som befanns sig närmare epicentrum blev skadad denna gången...

Sjögång på kontoret

Idag var det en hyfsad jordbävning en bra bit nordväst om Tokyo (cirka 6.6 på Richterskalan vid epicentrum). När den nådde Tokyo var den visserligen ganska utmattad men det blev ändå lite schysst sjögång på kontoret. Bara att surra fast sig vid rodret och segla vidare...

Dyrt i Japan

Detta måste vara den vanligaste missuppfattningen om Japan i dagsläget. Att det varierar med tiden (och valutakurser) tycks ju uppenbart. Under min tid i Japan verkar det som jag alltid har fått höra kommentarer som "Är det inte dyrt i Japan?", "Tokyo? Det måste vara dyrt att leva där." etc. etc. Senast jag stötte på detta fenomen var vid ombordstigningen på planet från Arlanda till Köpenhamn. Framför mig i kön in till planet står två till synes världsvana herrar i kostym som troligtvis är i färd att påbörja en affärsresa och som helt ogenerat häver ur sig dagens sanningar. Till exempel så konstaterar den ena gentlemannen att han "i alla fall har förberett sig på att köpa sig den dyraste menyn på McDonalds någonsin när han kommer till Japan". Hur i helsike har han bestämt sig för det? Har karln inte varit i grannlandet Norge den senaste tiden? Och dessa herrar reser i affärer...verkar illavarslande. Hade väldiga problem att hålla min lilla käft stängd vid detta tillfälle men lyckades hålla den under kontroll.

På något vis finns det en allmän uppfattning om att det ska vara dyrt i Japan. Var kommer denna uppfattning ifrån? Det är klart att det kan ha varit kostsamt att vistas som svensk i Japan under vissa perioder men det är ju inget absolut tillstånd. Det varierar med tiden (och inköpsplats). Idag kan jag meddela att jag åt lunch för 20 och middag för 25 svenska kronor (givet dagens valutakurser). Bägge på restaurang/servering dessutom. Inte så tokigt för att vara Tokyo, eller hur?

Upprinnelsen till detta inlägg var att jag fick syn på en liten notis i Svenska Dagbladet som påminde mig om Big Mac Index som publiceras av The Economist. Dessa siffror ska förstås tas med en nypa salt men de ger ändå en indikation på hur man kan jämföra olika marknader. I listan som är publicerad i juli 2007 kan man konstatera att förstaplatsen (dyrast) innehas av Island. Sverige släpar på en hedrande femteplats. Japan hamnar först på 33:e plats (av totalt 47). Det börjar bli dyrt i Sverige!

Intressant att notera att Indien inte finns representerat bland de 47 länderna i listan. Detta beror tydligen på att deras Big Mac har döpts om till Maharaja Mac och att nötköttet har ersatts av kyckling. Undrar varför...

Torkställning + överraskning

Åkte till IKEA idag för att skaffa mig en torkställning för att slippa ha min tvätt hängande på möblerna och liggandes på golvet. Väl på plats i IKEAs varuhus hade köttbullarna högsta prioritet och efter att ha slängt i mig en stor portion köttbullar, smaskat i mig en äppelkaka samt hävt i mig ett glas rödvin gav jag mig ut på jakt efter torkställningen "Frost". Lyckades hitta den efter lite letande och begav mig raskt till kassan och vidare mot utgången (efter att ha betalat förstås). Strax utanför kassorna finns en liten butik där det krängs svenska matvaror samt sprit och öl etc. Tänkte att det kan vara värt att slänga en liten flukt på utbudet och se om det ändrats sen jag och Marie var där sist. Till min stora lycka hade de fått in rårörda lingon (det är ju inte direkt lingonsylt och definitivt inte lika god som mammas men det får duga). Undra om hon i kassan blev förvånad när jag kom bärandes på 1.6 kg rårörda lingon (4 burkar)...det hör säkert inte till vanligheterna. Imorgon bitti blir det lingon till gröten. Smaskens!

Kackerlackor

Visserligen har jag hört att det ska finnas kackerlackor här i Tokyo men tills för några dagar sedan hade jag aldrig sett skymten av några. Häromdagen var det dock gott om dom på trottoaren utanför byggnaden där jag huserar. Vet inte vad de hade för sig men av någon anledning tyckte de att trottoaren lämpade sig utmärkt för ändamålet. Förhoppningsvis letar de sig inte in hos mig när livet på trottoaren börjar bli långtråkigt.

Fuktigt värre

En temperatur på strax under 30 grader ska man ju inte klaga på men kombinerat med en luftfuktighet på runt 80% blir det lätt lite fuktigt på huden (nästan oavsett aktivitet). Konsekvensen blir att man gärna stannar inomhus så mycket som möjligt och undviker all form av fysisk aktivitet (förutom då man är träningsklädd förstås) för att slippa använda tvättmaskinen varenda dag. Idag var jag till och med tvungen att tvätta mina (nästan) nya sandaler då de redan börjat osa ve och förskräckelse. Visserligen lite av ett i-landsproblem men nog vänjer man sig (som Kjell Höglund sjunger).

Åter i bruk

Har återvänt till Tokyo efter en liten semester i Sverige under juni månad. Eftersom Marie så föredömligt hållt sin blogg uppdaterad under vår vistelse i Tokyo så har den här bloggen legat i träda. Nu är det dags att den återtas i bruk eftersom Marie är kvar i Sverige och det finns inga planer på att hon ska komma hit innan jag åker tillbaka till Sverige i slutet av september (alltså får jag ingen bloggassistans den här gången).

Resan hit höll på att bli en riktig besvikelse. Flyget som skulle ta mig från Arlanda till Köpenhamn blev försenat med drygt 55 minuter och jag hade bara 20 minuter på mig att ta mig till nästa flyg (Köpenhamn-Tokyo). Nu råkade det vara extremt korta köer vid passkontrollen så det var aldrig någon fara att jag skulle missa flyget men det vet man ju inte i förväg. Mentalt hade jag förberett mig på en natt i Köpenhamn och det är kanske inte helt fel under normala omständigheter men nu verkade det inte alls lockande. Hursomhelst hann jag med flyget till Tokyo och sedan flöt allt på smärtfritt ända fram till mitt nya boende (adressen finns högst upp i högerkolumnen). Efter att ha kastat in väskorna i mitt nya rum gick jag ut och åt lunch (ris och curry) varefter jag tog en liten tupplur i en timme. När jag vaknat gick jag iväg till kontoret på Waseda och letade fram lite hushållsgeråd och dylikt som jag stuvat undan där under tiden jag var i Sverige. Därefter gick jag och tränade en sväng varpå jag åt middag på en sushibar (kaitenzushi). En riktigt bra första dag alltså. Återstår bara att se hur tidsomställningen går denna gång.

Mot nya mål

Nu är tiden här i Hakodate snart till ända; vi flyger härifrån den 31:a mars. Nog för att man kanske kommer att sakna den friska luften, vyerna och träningslokalen på universitetet men det ska bli väldigt skoj att komma till Tokyo (som är det nya målet). Dessutom ska det bli fantastiskt skönt att komma till Tokyo och inte behöva genomlida en period av jetlag för en gångs skull.

Om man kisar åt den övre högra delen av denna sida hittar man vår nya adress som kommer att gälla fram till den 30:e maj då vi åker hem till Svitjod en sväng. När jag sedan återvänder till Tokyo kommer det att bli en ny adress då jag flyttar till ett mindre(!) boende p.g.a. Marie stannar kvar i Sverige.

左様なら　函館

Borta bra men...

...hemma i TV-soffan är nog ändå den bästa åskådarplatsen vad gäller tävlingar i längdskidåkning. Där har man överblicken och kan följa de främsta åkarna via de många kamerorna ute i spåren. Nu såg vi ju inte sprintgrenarna och möjligtvis är sprinten en betydligt publikvänligare variant. Att vara på plats är förstås att föredra om man gillar att ha möjligheten att prata lite med de aktiva, tränare, drickalangare och annat löst folk samt att bidra till motvikten av den stora mängden norrmän (och kvinnor) som fullständigt dominerade publikbilden.

Nu är vi tillbaka i vardagen i Hakodate och på det hela taget var vår lilla utflykt till stor belåtenhet. Mycket skoj att ha tillfälle att närvara på en tävling av det här slaget. Ser redan fram emot VM i friidrott i Osaka i september!

Framme i Sapporo

Ja, det där gick ju bra. Resan alltså. Kom fram till Sapporo vid 20-tiden på torsdagskvällen och fick mig en god natts sömn på hotellet. Jag var lite sliten i kroppen efter skidåkning i Niseko (har inte övat på länge). Liftarna var öppna från 08:30 till 21:00 (kvällsåkningen var suverän) med ett litet uppehåll mellan 16:00 och 16:30 så man hann med ett antal sköna åk. Tyvärr kom det inte så mycket snö under tiden jag var där så det blev lite isigt i backarna under torsdagen. I övrigt var upplevelsen av Niseko till stor belåtelse. Speciellt bra var att jag råkade träffa på en snubbe från London vars axel hade hoppat ur led och som gladeligen lånade ut sitt liftkort i utbyte mot lite pilsner. Trevlig prick det där...

Sapporo nästa

Imorgon bär det av mot Sapporo och VM i slättförsåkning (samt backhoppning). Ska bli väldigt skoj att se tävlingarna på plats. Har aldrig besökt några skidtävlingar av den här sorten förut och har stora förhoppningar om att få uppleva samma känsla som jag fick när jag första gången besökte en rallytävling. Att stå i skogen och se bilarna bränna förbi i vårdslösa hastigheter var en häftig känsla. Ja, ja, det kanske är lite tufft att jämföra bensindrivna vrålåk i metall med svettiga, dreglande elitidrottare i tunna trikåer som stakar sig förbi i betydligt beskedligare hastigheter men jag har ändå stora förhoppningar om en trevlig tillställning. Om man (i Sverige) orkar stå upp tidigt nu på lördag eller söndag och får se en stor svensk flagga som det står Oxelösund på, då är det förmodligen jag och Marie som står och hejar fram våra svenska representanter i spåren.

På min väg mot Sapporo ska jag ta en avstickare till Niseko för att få mig lite utförsåkning till livs. Ska bli fantastiskt skoj att få ta lite ledigt och pumpa lite puder i den japanska vildmarken. För att ta sig dit måste man åka lokaltåg som involverar ett snärjigt byte så själva resan kommer säkerligen bli intressant då engelskan brukar lysa med sin frånvaro så fort man kommer en liten bit utanför de större städerna. Återkommer från Sapporo på fredag...om jag lyckas ta mig dit.

Isskorpa

Igår var det ett riktigt blask- och slaskväder här i Hakodate; byiga vindar samt nederbörd i form av både snö och regn. Ett allmänt otyg helt enkelt. Som grädde på moset sjönk temperaturen under natten och imorse låg det en härlig isskorpa över hela Hakodate (nu gissar jag lite eftersom jag inte såg hela stan i morse). Det är ju typiskt när man äntligen fått arslet ur vagnen och kommit igång med löpträningen. Ja ja, man får väl helt enkelt byta till en något mer trippande löpstil.

Sjukt...

...skumma dagar här i Japan just nu. Känner mig så där lagom trött mest hela tiden men kan inte sova när jag väl lägger mig. Mycket irriterande faktiskt. Imorse var jag dock hyfsat pigg. Hankade mig upp vid 05:00, gled i mitt löparställ och joggade en runda på nästan 6 km. Duschade, åt lite frukost och sörplade några munnar snabbkaffe innan jag knatade iväg till universitetet. Där satt jag mest och knåpade på en liten artikel som jag helst vill bli av med så fort som möjligt. Måste vara lite separationsångest med i bilden för jag verkar ha väldigt svårt att bli klar med den...Nåja, vi ska nog se till att gå våra skilda vägar så småningom.

Supportermaterial

Nu när jag och Marie råkar vara i Japan under VM i skidåkning så tänkte vi åka till Sapporo ge våra svenska representanter lite extra stöd i spåren. Problemet är att vårt förråd med svenska prylar (flaggor, hattar, pilsner, etc.) är något begränsat. Om det är någon som skulle vilja skänka någon passande attiralj som bara ligger och samlar damm skulle vi vara väldigt tacksamma.

Snigel

Så har den äntligen kommit. Min efterlängtade "snigel". Med en skön grön t-tröja i bästa Deluxe-stil har jag nu sällat mig till den skara som helhjärtat stödjer Björne i dennes Hata-Snigel-kampanj. (Gamla inslag från radioprogrammet Deluxe finns att åtnjuta via länken ovan.)

Morgonbestyr

Typiskt att tarmarna börjar krångla när man har mycket att göra (dock inte så konstigt kanske). Under förmiddagen har jag fått tillbringa onormalt mycket tid i min toalettmodul. Å andra sidan, med värmeelement i toasitsen och ett exemplar av The Warren Buffet way i nävarna, vem kan klaga?

Långkörare till ända

Igår fick jag det glädjande beskedet att en tidsskrift äntligen har accepterat (för publikation) en artikel skriven av mig och Mattias. Artikeln skickades iväg för en första granskning redan i augusti 2005 och nu har de äntligen accepterat den. Otroligt skönt att få ett avslut på denna långkörare.

Gaijin

Gjorde ett besök på stadshuset idag för att hämta mitt ID-kort som jag ansökt om tidigare (man är tvungen att göra det om man, som svensk, vistas i Japan längre än 90 dagar), så nu är man en registrerad utlänning i Hakodate. Nu när turiststämpeln officellt är borttagen så antar jag att sötebrödsdagarna är till ända...bara att infoga sig i ledet.

Tillbaka i Hakodate

Nu är jag tillbaka i lägenheten i Hakodate efter julbesöket i Svitjod. Sov ganska dåligt under flygresan den här gången och var nästan helt utmattad när jag kom till lägenheten. Hungrig var jag också men kylskåpet gapade tomt och att fylla på det var inte att tänka på...det får vänta till imorgon. Nu ska det sovas litegrand. God natt!