Nu har jag äntligen varit uppe på toppen av Fuji-san och hade en fantastisk tur med vädret. Ganska ljummet och stjärnklart under hela natten. Halvvägs upp på berget bjöds det dessutom på ett skapligt fyrverkeri i byn nere vid bergets fot (första gången jag sett ett fyrverkeri från ovan). Jag startade strax efter 21:00 på torsdagskvällen från 2300 meters höjd och efter en långsam men (nästan) konstant klättring befann jag mig vid tolvtiden vid den sista stationen som ligger på ca. 3500 meters höjd. Tyvärr hade det gått lite för snabbt att ta sig upp och det var nästan fem timmar kvar till soluppgången. Att klättra den sista biten upp till toppen skulle ta lite drygt en timme och således hade jag runt fyra timmar att fördriva på något vis. I brist på annat att göra så tog jag på mig mitt underställ och kurade ihop mig på en bänk vid stugan och försökte vila lite. Efter två timmar hade jag börjat frysa så pass att jag var tvungen att börja röra på mig igen. Den sista biten upp till toppen tog lite drygt en timme och vid 03:10 befann jag mig på kraterkanten. Då soluppgången skulle ske vid 04:58 var det bara till att försöka fördriva tiden på bästa sätt. Som tur är finns det stugor även på toppen och i en av dessa slog jag mig ner för att äta lite frukost. Strax efter 04:00 gick jag ut för att leta upp en bra plats att möta soluppgången på. När den väl inträffade var det ganska häftigt att se solen sakta ta sig upp över horisonten och innan den kommit upp ordentligt såg den ut som en klarröd cirkelskiva, precis som i den japanska flaggan. Efter att solen tagit sig upp gick jag varvet runt på kraterkanten vilket tog cirka en timme. På den högsta punkten, som ligger på den västra sidan av Fuji-san, fick man en schysst bild av skuggan som Fuji-san kastade över landskapet nedanför. Att ta sig ned från toppen visade sig vara en riktigt tråkig upplevelse. Visserligen blev det många sköna vyer men den slingrande serpentinvägen av vulkaniskt grus var extremt långtråkig. Som tur var tog det bara runt två timmar att ta sig ner till femte stationen varifrån bussen skulle ta mig tillbaka till Tokyo.
Nu har jag äntligen varit uppe på toppen av Fuji-san och hade en fantastisk tur med vädret. Ganska ljummet och stjärnklart under hela natten. Halvvägs upp på berget bjöds det dessutom på ett skapligt fyrverkeri i byn nere vid bergets fot (första gången jag sett ett fyrverkeri från ovan). Jag startade strax efter 21:00 på torsdagskvällen från 2300 meters höjd och efter en långsam men (nästan) konstant klättring befann jag mig vid tolvtiden vid den sista stationen som ligger på ca. 3500 meters höjd. 
Tyvärr hade det gått lite för snabbt att ta sig upp och det var nästan fem timmar kvar till soluppgången. Att klättra den sista biten upp till toppen skulle ta lite drygt en timme och således hade jag runt fyra timmar att fördriva på något vis. I brist på annat att göra så tog jag på mig mitt underställ och kurade ihop mig på en bänk vid stugan och försökte vila lite. Efter två timmar hade jag börjat frysa så pass att jag var tvungen att börja röra på mig igen. Den sista biten upp till toppen tog lite drygt en timme och vid 03:10 befann jag mig på kraterkanten. Då soluppgången skulle ske vid 04:58 var det bara till att försöka fördriva tiden på bästa sätt. Som tur är finns det stugor även på toppen och i en av dessa slog jag mig ner för att äta lite frukost.
Strax efter 04:00 gick jag ut för att leta upp en bra plats att möta soluppgången på. När den väl inträffade var det ganska häftigt att se solen sakta ta sig upp över horisonten och innan den kommit upp ordentligt såg den ut som en klarröd cirkelskiva, precis som i den japanska flaggan. Efter att solen tagit sig upp gick jag varvet runt på kraterkanten vilket tog cirka en timme. På den högsta punkten, som ligger på den västra sidan av Fuji-san, fick man en schysst bild av skuggan som Fuji-san kastade över landskapet nedanför.
Att ta sig ned från toppen visade sig vara en riktigt tråkig upplevelse. Visserligen blev det många sköna vyer men den slingrande serpentinvägen av vulkaniskt grus var extremt långtråkig. Som tur var tog det bara runt två timmar att ta sig ner till femte stationen varifrån bussen skulle ta mig tillbaka till Tokyo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar